Artiklar
Visar inlägg med etikett Fiktion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fiktion. Visa alla inlägg

söndag 29 januari 2017

En okej fjärde Millenniumbok

Betyg: 4/5 
(Goodreads: 3.72)

Titel: Det som inte dödar oss
Författare: David Lagercrantz
Förlag: Nordstedts
Antal sidor: 508 
Utgivningsår: 2015
Format: Inbunden
Genre: Deckare


Baksidetext:
Hjältarna Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är tillbaka i seklets mest efterlängtade thriller - Det som inte dödar oss! Den omtalade fortsättningen på Stieg Larssons Millennium-serie har skrivits under stort hemlighetsmakeri av den hyllade författaren David Lagercrantz. Den fjärde delen fortsätter där Luftslottet som sprängdes slutade och precis som i de tidigare böckerna bjuder Det som inte dödar oss på träffsäker dialog, fascinerande karaktärer och smart gastkramande intrig!

Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat.

Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.

En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.

Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas. Ännu en gång.


Tankar:
När Stieg Larsson släppte Millenniumtriologin sträckläste jag böckerna utan att ta någon paus. Det gör att jag har varit mycket tveksam till att läsa Lagercrantz uppföljare och har frågat mig själv om Lagercrantz version innebär litterärt självmord.

När jag slog upp första sidan i Det som inte dödar oss märkte jag omgående att en ny författare har skrivit texten. Lagercrantz har skickligt imiterat Larssons stil, men har tappat stora delar av den glöd och suggestiva politiska inriktning som tidigare böcker präglats av. Framförallt har Lagercrantz tappat den stora poängen med Millenniumtriologon - hatet och motståndet mot sexualiserat våld. Detta gör i sin tur att Lagercrantz inte riktigt har förstått Lisbeths karaktär och istället för att ge henne alla de knaggliga kanterna, den underliggande trasigheten och den brinnande besattheten tecknar författaren ett ganska platt och mjukt personporträtt av Lisbeth. Dock vägs detta till viss del upp genom att Lagercrantz för in en del av Lisbeths bakgrund genom August, en autistisk pojke med svanatsyndrom.

Trots att jag har en del invändningar kring gestaltningarna i boken tycker jag att den är riktigt läsvärd. Tänk dock på att läsa Stieg Larssons böcker i Millenniumtriologin först, annars blir Det som inte dödar oss ganska obegriplig. Efter 200 sidor där Lagercrantz slängt in en hel del avancerad fysik, astronomi och tekniska IT-termer och de flesta berättelser om Millenniumredationen avslutats kommer tempot igång ordenligt. Sista tredje delen av boken var jag totalt uppslukad och med den skickligt lagda cliffhangern på slutet var jag övertygad - jag kommer att läsa Lagercrantz uppföljare.


 Om författaren:
David Lagercrantz debuterade 1997 med boken om äventyraren Göran Kropp som blev internationell bestseller. Sitt skönlitterära genombrott fick han med romanen Syndafall i Wimslow som hyllades unisont av kritikerna. 

I november 2011 utkom Jag är Zlatan Ibrahimović, en av de största boksuccérna någonsin i Sverige. Boken har fått en helt ny generation att börja läsa, och har av recensenterna kallats både "mästerverk" och "klassiker".

Andras recensioner:



Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

tisdag 10 januari 2017

Recension: Fiolen från Auschwitz

Betyg: 4/5 
(Goodreads: 3.62)

Titel: Fiolen från Auschwitz
Författare: Maria Àngels Anglada
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 152 
Utgivningsår: 2014
Format: Inbunden


Baksidetext:
Auschwitzfången och tidigare instrumentmakaren Daniel får av en händelse reparera en violin i lägrets träverkstad. Ett av de högre befälen slår vad med den fruktade lägerdoktorn om att Daniel kan bygga en violin lika fin som en Stradivarius. Lycka Daniel så vinner kommendanten en låda vin av doktorn, misslyckas Daniel tvingas han delta i doktorns medicinska experiment.

En kuslig dödsdans tar sin början, mellan krigets fasor och musikens ädla skönhet.

Tankar:
Àngels Angladas är inte den första som skrivit om nazisternas märkliga syn på musik i koncentrationslägren. Skillnaden är att hon vänder på perspektivet. Istället för att skriva om musikerna har hon tecknat ett lågmält och intensivt porträtt av violinmakaren Daniel som i Fiolen från Auschwitz uttrycker att hans dagar är som ett ansikte efter en olycka, nästan vackert på ena halvan, men bränt och ärrat till oigenkännlighet på den andra. Det står ganska snart klart att Daniel hämtar kraft, styrka och mod genom att få arbeta med att bygga fiolen, och därmed i tankarna kunna fly till tiden innan kriget, då när han träffat Eva och de planerade att gifta sig.

För mig som tidigare violinist är alla detaljer i Daniels fiolbyggande och hänvisningar till klassisk musik något av en fröjd att ta del av. Jag förnimmer känslan av att hålla fiolkroppen i händerna, hur ådringarna på träet passar ihop och hur träets urholkningar skapar en makalös klang. Däremot kan jag se svårigheter för icke-violinister att förstå konsten i hantverket, vilket självklart leder till att det inte går att ta del av Fiolen från Auschwitz på samma sätt.

Àngels Anglada bedriver en genomgående tes i Fiolen från Auschwitz - att konsten och musiken är så stark att den kan övervinna våld. Jag ställer mig tveksam till detta, men däremot är jag övertygad om att musik kan ingjuta hopp och mod vilket i sin tur kan leda till en ökad motståndskraft mot det våld som finns i närheten.

Fiolen från Auschwitz är en kortroman skriven med ett rakt och enkelt språk där kapitlen varvas med autentiska citat från nazisternas dokument genom ett brev till Himmler om de dödas guldtänder, riktlinjer för prygling och invetarieförteckningar från koncentrationslägen. Ànglada gör inte några utsvävningar utan fokuserar på det som händer och ger tydliga, balanserade och konsekventa personskildringar.

Fiolen från Auschwitz innehåller ett djup som gör att jag garanterat kommer att läsa om den. Jag har en känsla av att jag vid första läsningen skrapade på ytan och att det finns så mycket mer jag kan ta med mig från Àngel Angladas roman.

 Om författaren:
Maria Àngels Anglada, 1930-1999, är en av nittonhundratalets viktigaste katalanska författare. Hon tilldelades läsar- och kritikerpriset Premi Josep Pla 1978 och har skrivit flertalet romaner, noveller, essäer och poesi.


Andras recensioner:


Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

måndag 9 januari 2017

Recension: Brevbärarens sista möte

Betyg: 3/5 
(Goodreads: 3.0)

Titel: Brevbärarens sista möte
Författare: Dan Fränkel
Förlag: Vulkan
Antal sidor: 271 
Utgivningsår: 2016
Format: Häftad
Genre: Thriller

Recensionsexemplar: 
Ja. Tack till Dan Fränkel!


Baksidetext:
Brevbärarens sista möte är en thriller om agenter och kärlek i det kalla krigets skuggvärld. Handlingen, som utspelar sig i början av 70-talet, rör sig mellan Stockholms unga vänsterkretsar, Östberlin, det slutna Albanien och underrättelsetjänsterna i Stockholm, DDR och USA.

Boken bygger på ett verkligt fall, brevbäraren Bosse Janssons mystiska försvinnande 1976. Fallet har omtalats många gånger, bland annat i P1-dokumentären "Brevbäraren som försvann" från 2013. Bosse Jansson var aktiv i den marxist-leninistiska vänstern under sjuttiotalet och många tror att hans försvinnande har med politik att göra.

Författaren kände själv Jansson från den tiden och har gjort en del efterforskningar. Boken ska ses som en fantasi om vad som kan ha hänt men den är långt ifrån orimlig. Karaktären Robert Hansson är i stort sett byggd på vad som kommit fram om Bosse Jansson och hans liv och man kan säga att historien gör luckorna och frågetecknen begripliga.


Tankar:
I Brevbärarens sista möte får läsaren inte enbart följa Bosses politiska aktiviteter, utan även hans utveckling från att vara en udda och socialt obekväm person, till att bli förälskad och utmanas. Genom Fränkels personporträtt upplever jag att jag omgående kommer Bosse in på livet, både genom beskrivningar kring hans personlighet och tankar, och genom Fränkels beskrivning av hans utseende. Under läsningens gång känner jag med Bosse, hans utsatthet blir verklig och hans fumlighet när han ska köpa kondomer får mig att gapskratta av igenkänning.

Fränkel målar upp ett brett persongalleri med allt från arbetskamrater, till vänner inom politiken och tjänstemän inom underrättelsetjänsten i Sverige, USA och DDR. Detta gjorde mig till en början förvirrad, men Fränkel har gjort ett smart drag när han valt att hålla beskrivningarna ytliga, utöver Bosse, Belinda och Onkel Manfred. Däremot hade jag önskat en mer detaljerad beskrivning av Ewa. Hon försvinner bort i periferin, men känns högst relevant för berättelsen.

Innan jag började läsa Brevbärarens sista möte hade jag inget större grepp kring Albaniens utsatthet och påverkan från Ryssland under kalla kriget. Fränkel råder snabbt bot på det då den första tredjedelen av Brevbärarens sista möte är full av information om Albaniens historia, Östtyskland och den kommunistiska rörelsens framväxt i Sverige under 70-talet. Denna täta politiska information är viktig för berättelsens utveckling, men gör också att lästempot blir lite i det långsammaste laget och jag villar bort mig i terminiologin.

När jag kommit halvvägs i Brevbärarens sista möte minskar den politiska informationen och fokus läggs på Bosses relationer, hur han försöker navigera sig fram genom olika svårigheter och gång på gång hamnar i dumdristiga situationer. Lästempot ökar markant och tillslut vill jag inte lägga ifrån mig boken. Fränkels tempoväxling är mycket skickligt utförd och jag upplever andra delen som både spännande och lättläst. Men, det bästa i Brevbärarens sista möte, det är ändå i slutkapitlen där Fränkel når upp till en riktigt bra thrillernivå.

 Om författaren:
Dan Fränkel är född 1948 och har tidigare gett ut två böcker om ledarskap samt romanen Pytt i panna över ett avslutat sextiotal.

Andras recensioner:


Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

torsdag 5 januari 2017

Recension: Holst mindfulla komedi

Betyg: 3/5 
(Goodreads: 3.13)

Titel: Mindfulness för losers
Författare: Christoffer Holst
Förlag: Bokfabriken
Antal sidor: 283 
Utgivningsår: 2016
Format: E-bok

Baksidetext:
Du kan ta tjejen ur Heta nätter, men du kan inte ta Heta nätter ur tjejen. 

Pamela Perssons liv är inte precis perfekt. Hon är 27 år och bor fortfarande hemma i källaren hos sina föräldrar i den jämtländska byn Solvik. Jobbet på frisörsalongen Hot Clip ger varken nog med pengar eller stimulans och alla människor i byn, inklusive hennes gamla tjejkompisar, ser ner på henne efter hennes medverkan i dokusåpan Heta nätter. 

När Pamelas största intresse i livet, den amerikanska skådisen Wade Crust, är på väg till Stockholm för en filminspelning ser Pamela sin stora chans. Hon måste fly från allt som är mörkt i Jämtlands skogar till allt som glimrar i storstaden. 

I Stockholm träffar Pamela den mopedåkande muskelbyggaren Sebbe och den nästan diplomerade mindfulnesscoachen Gloria. Samtidigt som det amerikanska stjärnbesöket närmar sig kryper allt hon lämnat i Solvik tätt inpå. Och frågan är vad Pamela egentligen letar efter? 


Tankar:
När jag läser Mindfulness för losers kan jag inte annat än att tycka om Pamela. Genom hela berättelsen hamnar hon i ovana situationer och gång på gång grusas hennes önskan om att följa vett och ettikett. Det är lite som att läsa om en trotsig tonåring som ännu inte lärt sig att passa in. Till en början var jag dock ganska tveksam till Holst gestaltning av Pamela och hennes hemby. Jag får associationer till ”lantis” och ”trashig” och har svårt att förstå poängen med denna grova generalisering. Längre in i Mindfulness för losers visar det sig dock att Holst driver minst lika mycket med Stockholmarna, deras uttal och manéer och vid flertalet tillfällen kan jag inte hålla mig från att gapskratta. Mindfulness för losers skulle göra sig mycket bra på filmduken. Den har de klassiska ”svenska komedier”-dragen i form av lågmäld ångest i kombination med dråpliga händelser och vassa kommentarer.

Trots att jag finner stor behållning av Pamela fastnar jag framförallt för ”nästan diplomerad mindfullnesscoach” Gloria. Genom Holst tillbakahållna berättelse kring henne läser jag en hel del mellan raderna och Gloria blir otroligt levande. Gång på gång försöker hon följa de senaste trenderna, äta rätt, stressa på rätt nivå, lyckas i karriären och se vacker ut. Allt på bekostnad av att välja bort kärleken. Jag nickar igenkännande och har ett gäng bekanta som skulle kunna vara henne. Och lite så tror jag att det är, vi har nog alla ett par Glorior i bekantskapskretsen och vi har nog alla en viss del av henne i oss.

Det är fantastiskt att Christoffer Holst i dagsläget gjort något så ovanligt som att skriva en avslutande berättelse där jag som läsare inte behöver gå och vänta i all oändlighet på att uppföljaren ska komma ut. Genom hans fräscha och moderna historia, rappa språk och komiska vinklar liknar den inget annat jag läst tidigare.

Kort och gott, vill du slappna av och skratta - läs Mindfulness för losers!


Andras recensioner:
Lottens bokblogg, Kulturkollo, Enligt O och Beas bokhylla.


Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

måndag 2 januari 2017

Beijer lyckas med dysterheten

Betyg: 4/5 
(Goodreads: 2.83) 

Titel: Allt som blir kvar
Författare: Sandra Beijer
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Format: Ljudbok
Uppläsare: Sandra Beijer
Tid: 4h 27 min
Genre: Ungdom

Baksidetext:
Från dagen han klättrade in och sa hej var det något i huvudet som hoppade snett. Med en gång la sig ett lager över hornhinnan och jag blinkar alltid en extra gång innan skärpan fixeras. När det ännu var en påminnelse om att han väntade i min säng kunde jag stå ut. Men nu. Vad händer nu? Han är inte bara i ögonvrån, i periferin en millisekund när jag råkar missta någon annan för honom. Nej, han är snart framför mig, precis där, i varenda person som passerar.

Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten. Men hur långt kan man egentligen gå och vilka är Mirons verkliga motiv? Och när vet man om man mår bättre eller inte längre känner något alls? En mästerlig skildring av den vilsenhet som kan uppstå i gränslandet mellan ungdom och vuxenhet.


Tankar:
Beijers andra bok Allt som blir kvar skiljer sig en hel del från den tidigare utgivna Det handlar om dig. Boken är genomgående mörk och dyster accompanjerad med ett konstant alkoholrus, cigaretter och, till viss del, narkotika.

Jag har alltid en viss oro över att lyssna på en bok när författaren själv läst in den då kvaliteten på uppläsningen kan variera kraftigt. Det gjorde att jag blev mäkta förvånad över att Beijers sköra röst gjorde berättelsen och karaktärerna så pass levande att jag knappt ville sluta lyssna.

Beijer levererar allt jag förväntar mig av hennes berättelse och vid upprepade tillfällenassocierar jag Beijers berättarteknik och språkmässiga skicklighet med Karolina Ramqvist. Framförallt i beskrivningen av smärta, ångest och oro. 

Beijers författarskap är ett av de mest intressanta under de senaste åren. Om du inte har läst något av henne än - gör det! Du kommer inte att ångra dig. 


Fru Bibliofil har även recenserat:
Det handlar om dig


Boken finns bl.a. köpa på Bokus och Adlibris.

måndag 19 december 2016

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Betyg: 4/5 
(Goodreads: 3.87)

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Originaltitel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children 
Författare: Ransom Riggs
Förlag: Rabén & Sjögren 
Antal sidor: 384 
Utgivningsår: 2016 
Format: Pocket 
Serie: Miss Peregrine (#1)
Genre: Ungdom

Under hösten har Ransom Riggs bok Miss Peregrines hem för besynnerliga barn haft biopremiär. Detta är något som jag tycks ha missat, men blev uppmärksammad på när jag började Googla på boken inför ett eventuellt köp. Med Tim Burton som regissör till filmatiseringen förstod jag omgående att Miss Peregrines hem för besynnerliga barn inte skulle vara en ”vanlig” bok, utan ha någon morbid underton. Och visst var det så…

Historien tar sitt avstamp i en alldeles vanlig och tråkig stad i USA, där sextonåriga Jacob lever tillsammans med sina föräldrar. Under Jacobs uppväxt har hans farfar berättat en mängd besynnerliga historier om barn med olika förmågor. En  kunde flyga, en annan var otroligt starka och en tredje hade bin som flög ur dennes mun. Jacob trodde inte på dessa berättelser, men blev vid sin farfars mystiska död manad att ta reda på mer om hans förflutna.

Jacob tar sig till en ö utanför Wales för att ta reda på mer om det barnhem där farfardern vuxit upp under övervakning av föreståndarinnan Alma Peregrine. Det tar inte lång tid innan Jacob upptäcker att berättelserna om de besynnerliga barnen mycket väl kan ha varit sanna och att de troligen fortfarande är vid liv.

Riggs berättelse om de Jacob och de besynnerliga barnen är sannerligen en mycket besynnerlig läsning och endast efter ett par sidor inser jag att jag är helt såld på berättelsen. Författaren har lyckats med något så ovanligt som att skriva en berättelse i sann Harry Potter-anda. Visserligen har förlaget kategoriserat boken till åldern 12-15 år, men jag skulle utan tvekan säga att jag som vuxen har en riktigt stor behållning av den. 

Riggs har medvetet eller omedvetet delat upp berättarstilen i två delar. Under första halvan är Miss Peregrines hem för besynnerliga barn suggestiv och stämningsfull. Läsaren får följa med i ett gäng besynnerliga händelser vilka är rikt illustrerade med fotografier som stöd till berättelsen. Det är ett smart grepp och jag upptäcker att jag bitvis läser extra fort bara för att få se nästa bild. När berättelsen i andra halvan av boken övergår till att bli mer händelserik skruvas lästempot upp rejält. Läsaren kan klart och tydligt kan känna Jacob och barnens ångest, frustration och rädsla. Dock är det tyvärr bitvis ganska spretigt och Riggs har stoppat in både övernaturliga fenomen, monster och tidsresor i en för kompakt blandning. Därmed får inte karaktärerna tillräckligt med plats för att utvecklas. Jag hoppas att Riggs åtgärdar detta i uppföljaren till denna boken, i så fall kan det vara en av de bästa ungdomsserier jag påbörjat på... åratal!

Jag skulle utan tvekan rekommendera denna bok till både tonåringar och trogna Harry Potter-fans. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn tilltalar mig på ett alldeles förtjusande sätt! Och när boken är slut, då vill jag bara läsa mer.


Boken finns bl.a. att köpa på Bokus och Adlibris.
SparaSpara

söndag 18 december 2016

Vila i frid

Betyg: 3/5 
(Goodreads: 3.29)

Titel: Vila i frid
Författare: Sofie Sarenbrant
Förlag: Massolit Förlag 
Antal sidor: 350 
Utgivningsår: 2015 
Format:  E-bok 
Serie: Emma Sköld (#1) 
Genre: Deckare

Sofie Sarenbrant påbörjade sin serie om Emma sköld 2012 med boken Vila i frid. I samband med att denna recension skrivs i december 2016 är fem böcker om Emma Sköld utgivna.

Vila i frid utspelar sig på spaet Yasuragi i Hasseludden utanför Stockholm. En av de mest folkkära skåderspeleskorna hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum. Emma Sköld på kriminalpolisen i Nacka kallas in för att utreda vad som har hänt. Strax därefter upptäcks ett äldre par döda på sitt hotellrum. När en tredje person hittas avliden på samma spa är tillfälligheterna för många för att vara en slump och polisen med Emma Sköld i spetsen arbetar intensivt för att hitta mördaren.

Sarenbrant har skrivit en lättläst kriminalare i sann Beck- och Wallanderanda. Däremot skiljer den sig åt på flera väsentliga punkter. Boken är svår att komma in i då ett gäng karaktärer presenteras nästan samtidigt och det blir förvirrande att förstå vem som är vem och vilka relationer de har till varandra. Det tar ett ganska bra tag innan deras liv nystas upp så pass att jag får ett grepp om dem. Det är även en märkbar skillnad genom att Sarenbrant inte lägger ut några direkta ledtrådar kring vem mördaren kan vara förrän strax innan det uppdagar sig. Det gör att jag under läsningen hela tiden väntar på en vändpunkt och tillslut blir ganska otålig. När vändpunkten väl kommer upplever jag mer den som ett ”jaha…” än som den spänningstrigger den bör vara.

Trots dessa invändningar är Vila i frid en ganska avskalad och stämningsfull kriminalare. Framförallt genom den parallella berättelsen som Emma Sköld och hennes kamp att få ihop livet som polis, flickvän och syster. Sarenbrant porträtterar henne mycket trovärdigt och i flera punkter kan jag känna igen olika emotioner och tankegångar från mitt eget liv. Jag kommer definitivt att fortsätta att läsa serien om Emma Sköld, men då framförallt för att jag är nyfiken på hur hennes karaktär kommer att utveckla sig.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att Vila i frid är en kriminalare som passar sig bra som en lugn läsning på stranden, framför brasan eller som mellanläsning när hjärnan behöver koppla av. Genom ett snabbt berättartempo går den snabbt att läsa och behåller en helt okej spänningsgrad rakt igenom hela boken.


Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.
SparaSpara

fredag 16 december 2016

Väggen: En utbränd psykiaters noteringar

Betyg: 5/5 
(Goodreads: 4.33)

Titel: Väggen
Författare: Pia Dellson
Förlag: Natur & Kultur 
Antal sidor: 138 
Utgivningsår: 2015
Format: E-bok
Genre: Biografier / Psykologi

Pia Dellson upptäckte en nyårsafton för ett par år sedan att hon inte klarade av att hämta ett par strumpor. Hon hade levt med för högt stresspåslag under lång tid i sitt arbete som psykiater vilket resulterade i att det tog stopp. Dellson blev diagnostiserad med utmattningssyndrom och hon blev sjukskriven. Med boken Väggen: En utbränd psykiaters noteringar samlade Dellson sina tankar från sjukdomsperioden. I korta haikuliknande textrader får läsaren följa med henne ner i avgrunden och upp ur djupet. Dellson beskriver hur hjärnan känns som sirap, hur hon är oförmögen att göra någonting och hur tankarna inte hänger med.

”Med envishet
kommer man långt
in i väggen.”

Jag blev diagnostiserad med utmattningssyndrom för fyra månader sedan och hörde talas om Väggen av en slump. När jag väl började läsa boken upptäckte jag omgående att där, på pappret, stod alla mina tankar, svårigheter och vurpor. Något som jag kunde känna igen mig i och lära mig av. Något som gav tröst och hopp. Det gör att jag ser Väggen som en av de viktigaste böcker jag läst på länge. 

Väggen passar alla typer av läsare. Orden är lätta att ta till sig och kortheten i textstyckena fungerar för läsare på båda sidor av väggen. Det är dessutom en bok som kan förklara tillståndet för oförstående anhöriga, vänner, chefer och kollegor


Denna bok kommer jag att ge som gåva till de runt omkring mig som i framtiden blir utbrända för att ge hopp, tro och styrka.


Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

torsdag 15 december 2016

Frukost på Tiffany's

Betyg: 1/5 
(Goodreads: 3.89)

Titel: Frukost på Tiffany's
Originaltitel: Breakfast at Tiffany’s
Författare: Truman Capote
Förlag: Bonnier Pocket 
Antal sidor: 182 
Utgivningsår: 2012
Format: Pocket

Året är 1958 och Truman Capote ger ut långnovellen Frukost på Tiffany’s. Boken löper stora framgånger och huvudpersonen Holly Golightly klassas snart som en kulturikon.

Frukost på Tiffany’s handlar om vänskapen mellan 18-19-åriga Holly Golightly och berättaren som hon kallar Fred. Läsaren får följa hur deras relation utvecklas perioden 1943-1944 i ett hyreshus på Manhattans Upper East Side då Holly är på jakt efter den perfekta mannen att gifta sig med.

Capote tecknar ett skickligt personporträtt av en naiv och omogen ung kvinna som stått på egna ben sedan fjortonårsåldern. Genom Hollys förmåga att anpassa sig efter de hon möter, sina kvicka svar och små hemlighetsfulla anekdoter från sitt liv gör hon ett djupt intryck på alla hon träffar.
Under årets gång går Holly på otaliga fester, träffar män och har en romantiserad bild av verkligheten. 

Frukost på Tiffany’s har alla delar som behövs för att jag ska finna berättelsen intressant. Dock ser jag den som mycket platt, vilket kan bero på att Capote fokuserat på berättarens perspektiv. Hollys djup glimmar till lite då och då, men jag vill veta mer. Vad händer runtomkring henne och vem är egentligen berättaren? Denna informationstunnhet är genomgående i hela boken och när jag läst sista sidan känner jag fortfarande inte att jag fått grepp om varesig Holly eller berättaren. Däremot har Capote lyckats väl med dialogerna och i vissa stunder känner jag Hollys närvaro. Sen kommer nästa mening, och jag vill slå igen boken. Varför Frukost på Tiffany’s blivit en klassiker kommer jag nog aldrig att förstå.


Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.
SparaSpara
SparaSpara

torsdag 8 december 2016

Ängeln på Malmskillnadsgatan

Betyg: 1/5 
(Goodreads: 3.31)

Titel: Ängeln på Malmskillnadsgatan
Författare:  Elise Lindqvist
Förlag: Libris 
Antal sidor: 151 
Utgivningsår: 2014
Format: Inbunden
Genre: Biografier

För ungefär ett år sedan gick jag på en föreläsning med Elise Lindqvist. Lindqvist är en pigg och alert äldre kvinna med en bakgrund fylld av våld, övergrepp och missbruk. Under föreläsningen berättade hon om detta och hennes arbete idag - att hjälpa de prostituerade kvinnorna på Malmskillnadsgatan. När föreläsningen var slut kunde jag inte riktigt få nog av hennes inspirerande förändringsarbete och jag köpte jag ett signerat exemplar av hennes bok.

Ett år senare läste jag tillslut hennes självbiografi Ängeln på Malmskillnadsgatan.

I boken går Lindqvist igenom sitt liv. Berättelsen tar sin början i hennes barndom där hon lever tillsammans med sin mamma och pappa, den fortsätter genomföräldrarnas skilsmässa och vidare in i nya relationer. Lindqvist beskriver hot, våld och sexuella övergrepp. Hon beskriver rädsla och mobbing som kränker henne så pass att hon inte har någon självkänsla eller något självförtroende kvar. Hennes livsrum är så pass negativ att hon är beredd att gå med på vad som helst för att bli sedd för den hon är. Detta leder till att Lindqvist blir Lindqvist prostituerad som 16-åring.

Tiden går, Lindqvist faller ner i ett blandmissbruk och mörkret omkring henne tätnar. Det är först vid 58 års ålder som hennes vändpunkt kommer, då hon finner Gud och bestämmer sig för att omvärdera sitt liv.

I dagsläget arbetar Lindqvist som volontär i S:t Claras kyrka i Stockholm där hon varje fredagsnatt ställer upp ett fikabord på Malmskillnadsgatan för att på så sätt få kontakt och kunna hjälpa de prostituerade kvinnor som arbetar där. 

I Ängeln på Malmskillnadsgatan undviker Elise att gå in på detaljer och specifika situationer gällande vad hon har varit utsatt för. Hon berättar att hon har förträngt många av de upplevelser hon varit med om, men för mig som läsare gör denna ”ytlighet” att det blir svårt att få ett helhetsgrepp om hennes historia. Samtidigt kan jag förstå att hon väljer att inte göra det, utifrån Elise önskan om att sätta fokus på livet efter vändpunkten och det arbete hon utför på Malmskillnadsgatan.

Tyvärr upplever jag att boken inte gör Elise Lindqvist rättvisa. Hennes energi, kärlek och empati kommer inte fram i den utsträckning som hennes personlighet visar och hennes arbete på Malmskillnadsgatan, vilket var den stora anledningen till att jag började läsa boken, beskrivs i ett mycket kort och intetsägande kapitel. Ängeln på Malmskillnadsgatan skulle kunna vara så mycket mer, den skulle kunna upplysa och påverka bilden av de kvinnor som är prostituerade, den skulle även kunna ge hopp till de trasiga själar som försöker ta sig upp från botten. Istället fokuserar Lindqvist på Gud, Jesus och frälsning. Och visst finner jag det relevant utifrån hennes vändpunkt och arbete, men det känns som att religionen tar över resten av hennes berättelse. Under läsningen märker jag att jag ofta undrar var hennes eget hårda förändringsarbete har tagit vägen, det har på något sätt glömts bort.

Efter att ha läst färdigt boken står jag fortfarande som ett frågetecken kring Lindqvist liv och historia. Det gör att jag tyvärr kan jag inte kan rekommendera någon att läsa boken. Däremot rekommenderar jag alla att lyssna på Lindqvist sommarprat - det är fantastiskt! Och den otroligt inspirerande personlighet Elise visade när jag såg henne föreläsa, den skulle jag vilja veta mer om.


Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.
SparaSpara
SparaSpara

onsdag 7 december 2016

Den vita staden

Betyg: 5/5 
(Goodreads: 3.47)

Titel: Den vita staden
Författare: Karolina Ramqvist
Förlag: Norstedts 
Antal sidor: 176 
Utgivningsår: 2016
Format: Pocket
Serie: Karin. Del #2.
Genre: Skönlitteratur

Den vita staden är en fristående fortsättning på Karolina Ramqvists bok Flickvännen. Läsaren får möta huvudpersonen Karin och hennes spädbarn Dream. Karin har i Den vita staden blivit ensamstående i sin lyxvilla med skottsäkra glas och länge är det oklart om och var hennes kriminelle pojkvän och försörjare Johan befinner sig.  Karins känslor av overklighet, uppgivenhet, ångest och ensamhet läcker genom boksidorna och Ramqvist beskriver hur Karins energi är totalt slut och att hon gett upp allt, förutom att fysiskt sköta om Dream. 

Karin betalar inga räkningar, kliver inte ur sin morgonrock och slänger inga sopor. Hon har inga pengar och stillar den värsta hungern med pizza, pizza som hon får betala för genom sex. Karin håller minnena av Johan vid liv genom att gå omkring i hans morgonrock, titta på Dream och stryka med händerna över alla de lyxiga märkeskläder som ligger i garderoben och som hon ännu inte lyckats sälja.

En dag knackar Kronofogden på dörren. Huset är satt till utmätning. Det är i detta hus som hon fått av Johan som stora delar av berättelsen utspelar sig. Ramqvist naglar fast mig som läsare och förmedlar ett naket, kallt och verklighetstroget personporträtt av en kvinna som är oförmögen att ta sig ur sin situation. Ångesten och tomheten som Ramqvist skickligt förmedlar i och mellan raderna stiger från boksidorna och jag uppmärksammar att jag vi flertalet tillfällen lägger ned boken och går och ger min man en varm kram. Jag upplever en tacksamhet för att inte jag behöver leva samma känslor som Karin. För mig är det troligen det bästa betyg en bok kan får, att jag känslan i den förs över och blir verklig. Den vita staden kan vara en av de tio bästa böcker jag har läst, någonsin.


Jag kommer att gå och vänta och längta efter att Ramqvist skriver en fortsättning om Karin och Dream. 

Vald till månadens bok i december 2016.


Boken går att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

tisdag 6 december 2016

Lejontämjaren


Betyg: 4/5 
(Goodreads: 3.90)

Titel: Lejontämjaren
Författare: Camilla Läckberg
Förlag: Forum 
Antal sidor: 351 
Utgivningsår: 2014
Format: Inbunden
Serie: Fjällbackamorden
Genre: Deckare


Mitt i vintern irrar en halvnaken och svårt skadad tonårsflicka genom en skog och ut på en väg i Fjällbacka. Hon blir påkörd av en bil som kommer från ingenstans. Flickan försvann fyra månader tidigare. Ganska snart blir utredningen allt mer omfattande och polisen i Tanumshede misstänker att det är en seriemördare på spåren. Samtidigt besöker Erica Falck en kvinnlig intern som för fyrtio år sedan dömts för mord på sin make för att skriva en berättelse om tragedin.

I sin nionde bok om Erika Falck och Patrik Hedström lägger Läckberg stort fokus på relationer och familjeband samt parets gemensamma insatser för att finna en mördare som sedan länge gäckat flera olika polisdistrikt. Hon håller ett bitvis högt tempo och driver skickligt handlingen framåt.  Boken blir ofta så intensiv att jag märker att jag behöver lägga ifrån mig den för att kunna ta till mig handlingen. Det är ett bra tecken. 

Något som däremot inte är ett bra tecken är att jag mer än en gång finner mig otroligt irriterad över att Erika tillåts stövla omkring och störa polisutredningen och att polischefen Mellberg gång på gång förstör bevismaterial. Det känns inte verklighetsförankrat. Efter nio böcker borde Mellberg ha fått sparken och Erika blivit anmäld.

Trots mina invändningar mot karaktären måste jag villigt erkänna att Lejontämjaren är en av Läckbergs bättre böcker i Fjällbackaserien. Jag drar tydliga paralleller till början av hennes författarskap och den stämning hon skickligt mejslade fram då. Om hon fortsätter i denna stilen, sparkar Mellberg och utvecklar relationerna på polisstationen bör hon kunna utveckla Fjällbakaserien till att bli riktigt, riktigt bra.

Sammanfattningsvis, vill du ha en bladvändare? Läs Lejontämjaren! Vill du ha en total helhetsupplevelse, leta vidare…


Boken går att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.
SparaSpara