Inlägg
Betyg: 5/5
(Goodreads: 4.12)
Titel: Elva år i fångenskap: kidnappad, inlåst och bortglömd
Författare: Michelle Knight
Förlag: NoNa
Antal sidor: 246
Utgivningsår: 2015
Format: E-bok
Genre: Biografier
Baksidetext:
I nästan 11 år var Michelle Knight i Ariel Castros våld, inlåst i hans hus i Cleveland, Ohio. Michelle Knight är en av de tre kvinnor som hölls fången av Ariel Castro i hans hus i Cleveland och hon var hans första offer. Michelle lockades till Castros hem i augusti 2002. Hon var då 21 år. I april 2003 tog Castro sitt andra offer - den knappt 17-åriga Amanda Berry - och ett år senare kidnappade han Gina DeJesus, 14 år.
Den 6 maj 2013 lyckades de tre kvinnorna rymma ur huset. Amanda Berry och Gina DeJesus återförenades snabbt med sina familjer, men Michelle Knight vägrade att träffa sin mamma. De fyra första månaderna i frihet bodde hon i ett boende som hon tilldelats av sociala myndigheter. Sen hon befriades har hon också avstått från att söka upp sin son, i dag 15 år, som adopterades bort av hennes familj under tiden hon var bortrövad.
Berättelsen om de 3 911 dagar som Michelle Knight var inlåst i Ariel Castros hem är en skakande skildring, men historien om hennes liv före bortrövandet är också, minst sagt, gripande. Hennes uppväxt var långt ifrån idyllisk. Om den misshandel hon fick utstå i Castros hus har hon sagt: ”You cant break what is already broken, you can only make it stronger.”
Tankar:
Jag öppnade Elva år i fångenskap en ganska sen kväll. Tanken var att läsa tio-femton sidor. Det blev inte så. Knights historia var så skrämmande, så brutal och så rakt på sak att jag sträckläste boken med ett konstant stigande illamående. Det var inte möjligt att vara oberörd utan upplevde ilska, frustration och äckel. Jag undrade hur i h-vete ingen kunde hitta Michelle, Gina och Amanda, trots att de befann sig i ett hus ett par minuter från sina hem. Jag kan minst sagt säga att Elva år i fångenskap var en känslomässig tuff läsupplevelse och flera dagar efter att jag slagit igen bokpärmarna känner jag mig fortfarande smutsig.
Knight har tillsammans med spökskrivaren Michelle Buford skrivit en riktig bladvändare. Visserligen är den språkmässigt inte helt perfekt, men med tanke på att jag som läsare tidigt i boken får information om att Michelle gått om ett antal årskurser och inte blivit klar med sin grundskoleutbildning är språket passande och jag känner mig än närmare hennes tankar och sätt att prata. Dock slog det mig ganska snabbt att Michelles tankar, hur hon uttrycker sig och hur hon genomför konstanta förhandlingar med Castro, inte är på en ung tjejs nivå. Hon är någon helt annanstans. Dr Phil har uttryckt det som att Michelle under sin fågenskap instinktivt använde sig av samma förhandlingsstrategier som Homeland Security och FBI. Det innebär att Michelle blev tvingad att växa upp och använda hela sitt intellekt i en situation som var så horribel att det är svårt för mig som läsare att förstå hur hon ens kunde överleva.
Torts att Elva år i fångenskap är en skakande berättelse är det en fantastisk skildring av en ung kvinnas kamp och vilja att överleva. Michelle påvisar en enorm styrka, ett ofantligt mod och, någonstans i bakgrunden, en nyfikenhet på livet. Det som är än mer fantastiskt är att Michelle, efter att hon blivit fri, helhjärtat börjat ägna sig åt att hjälpa andra som utsatts för våld och övergrepp. På något sätt innebär det att Michell inte tagit på sig en offerstämpel, utan att hon istället medvetet har släppt hatet mot Castro och därmed tagit kommando över sitt eget liv.
Elva år i fångenskap är en fantastisk bok som jag rekommenderar alla som är psykiskt stabila att läsa. Den ger inte bara en intressant läsupplevelse, utan även insikter kring att det går att behålla sin styrka och tilltro till livet under extremt fruktansvärda situationer.
Andras recensioner:
Bibliophilia, Patricia Söderlund och Nillas krypin.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar