Recension: 3% - inget annat än uselt!

Betyg: 1/5 

Regi: Pedro Aguilera

Medverkande: João Miguel, Bianca Comparato, Michel Gomes

Produktionsland: Brasilien

Språk: Portugisiska

Produktionsår: 2016

Säsong: 1 (8 avsnitt)

Genre: Sci-Fi 

Nyligen släppte Netflix 3%, en brasiliansk Sci-Fi-serie i samma stuk som The Hunger Games och The Maze Runner. Normalt sett brukar jag undvika liknande serier, men av en slump började jag titta på den.

3% utspelar sig i en dystopisk slumstad där alla 20-åringar ska genomgå en serie avancerade fysiska och psykiska prov, Processen, där deras karaktär bedöms. Enligt beräkningar klarar tre procent av ungdomarna detta prov och är därmed värdiga att tillträde till en elitistisk och utopisk stad kallad Offshore. Motsättningar kring huruvida det är rätt eller fel att inte alla har tillträde leder till att en grupp rebeller börjar motarbeta Processen på alla sätt de kan.

Under Processen får tittaren bland annat följa processledaren Ezequiel (João Miguel), den känslofyllda huvudpersonen Michele Santana (Bianca Comparato), rullstolsburne Fernando Carvalho (Michel Gomes), deltagaren Rafael Moreira (Rodolfo Valente) och den ilskna street-smarta Joana Coelho (Vaneza Oliveira). 

3% är den första brasilianska TV-serie jag sett vilket troligen var anledningen till att jag fortsatte att titta på den trots att jag konstant satt och skruvade på mig och kollade på klockan. Tempot var långsamt, handlingen urusel med många obesvarade trådar och skådespeleriet var lika illa som mitt eget på gymnasiets estetiska program. 

Om jag skulle rekommendera någon att se den? 

Inte en chans!

Läs mer

Recension: The OA

Betyg: 3/5 

(IMDB: 8.1)

Titel: The OA
Regi: Zal Batmanglij, Brit Marling

Medverkande: Emory Cohen, Scott Wilson, Alice Krige

Produktionsland: USA

Produktionsår: 2016
Format: Serie

Säsong: 1 (8 avsnitt)

Genre: Drama 

I mitten av December släppte Netflix den mystiska dramaserien The OA som handlar om försvinnandet av 21-åriga Prairie Johnson (Brit Marling) och vad som därefter hände henne. Sju år senare kommer Prairie plötsligt tillbaka. Det skapar stor uppståndelse, inte minst för att hon har en mängd konstiga ärr på ryggen utan även för att hon inte längre är blind. Både föräldrarna och FBI vill att Prairie ska berätta vad som har hänt henne, hon vägrar. Istället samlar hon ihop fyra struliga tonårspojkar och en lärare som får lyssna på hennes historia om livet i fångenskap, brutala experiment och tron på övernaturliga fenomen.

Genom seriens gång utvecklar både Prairie, ungdomarna och läraren genom berättelsen från att knappt haft tilltro till livet till att tro på änglar och andra dimensioner.

Det tog ett par avsnitt innan jag kom in i serien och den mystiska stämningen började byggas upp, men väl där var jag fast och det slutade med att jag såg alla avsnitt under en helg. Brit Marling gör en skicklig skildring av Prairies mentala förändring under livet i fångenskap, men övergångarna mellan olika händelser i nutid är ofta ologiska, framförallt den sista scenen i sista avsnittet där min enda kommentar kan vara ”Huh?!”.

Har du en stund över och vill ha en serie att slötitta på, titta på The OA.

Läs mer

Recension: Midnattssol

Betyg: 4/5 
(IMDB: 7.4)

Titel: Midnattssol
Regi: Måns Mårlind, Björn Stein

Medverkande: Leïla Bekhti, Albin Grenholm, Gustaf Hammarsten, Peter Stormare 

Produktionsland: Sverige

Produktionsår: 2016

Säsong: 1 (8 avsnitt)

Format: Serie

Genre: Kriminalare 

Under hösten har Måns Mårlind och Björn Steins senaste svensk-franska samarbetsprojekt Midnattssol sänts på SVT. Regissörerna som tidigare varit med och skapat både floppar som Snapphanar (2006) och succéer som De drabbade (2003) och Bron (2011). Därmed hade jag blandade förväntningar inför något så ovanligt som en kriminalare med fokus på den svenska ursprungsbefolkningen.

När en fransk medborgare hittas mördad på ett helikopterblad i fjällen utanför Kiruna skickas en fransk polis, Kahina Zadi (Leïla Bekhti) till Sverige för att lösa mordet tillsammans med chefsåklagare Rutger Burlin (Peter Stormare). Allteftersom dagarna går hittas fler och fler lik. Åklagare Anders Harnesk (Gustaf Hammarsten) kopplas in och han upptäcker snart att morden har en viktig gemensam nämnare, de samiskt ritualistiska tillvägagångssätten. Utredningen pekar allt mer mot den samiska lokalbefolkningen och omgående rivs den infekterade konflikten mellan Kirunaborna och samerna upp.

Regissörerna har skapat skickliga personporträtt kring Anders Harnesk, Kahina Zadi, Kristoffer Hanki (ledaren för det samiska ungdomsförbundet) och alkoholisten Sparen som ganska omgående visar sig ha ett tragiskt förflutet. Genom att väva ihop karaktärernas vardagsliv med huvudberättelsen skapas ett djup i serien där jag som tittar i stunder inte kan låta bli att dra paralleller till den utbredda rasism och de motsättningar som råder i dagens Europa. Skådespelarna är skickliga, framförallt Oscar Skagerberg (Kristoffer Hanki), som gör en utmärkt porträttering av en arg ung man i ständig jakt på en förändring av Kirunabornas bemötande mot samerna.

Efter att själv ha vistats i Kiruna och fjällen däromkring vid flertalet tillfällen känner jag igen mig i miljöporträtten, däremot blir jag ganska snabbt irriterad över den mängd orelevanta helikopterresor med rena föreläsningar om Kiruna och fjällen som slängts in. Det känns som att regissörerna skriver mig på näsan och tankarna dras snabbt till om de i sista stund insett att de haft för lite material för att fylla TV-tiden och därmed gjort någon typ av akutlösning.

Trots att tanken kring att uppmärksamma samerna, deras utanförskap och den förföljelse de genomlidit under många år är god så upplever jag till stora att samerna görs än mer mystiska och än mer exotiska. Eller vad sägs om en nåjd (samisk schaman) med förmågan att genom syner vägleda andra i rätt riktning? Eller den genomgående jojken? Jag hade önskat att regissörerna hade skapat en mer nyanserad bild av samerna istället för att spela på den stereotypa och fördomsfulla bild som redan finns.

Midnattssol är en riktigt sevärd serie med alla ingredienser som gör en kriminalare bra i form av ledtrådar i fel riktningar, vändpunkter och invävning av personporträtt. Den bjuder dessutom på ett rafflande slut. Har du inte sett den, se den!

SparaSpara

Läs mer