Recension: Fiolen från Auschwitz

Betyg: 4/5 

(Goodreads: 3.62)

Titel: Fiolen från Auschwitz

Författare: Maria Àngels Anglada

Förlag: Albert Bonniers förlag

Antal sidor: 152 

Utgivningsår: 2014

Format: Inbunden

Genre: Skönlitteratur

Baksidetext:

Auschwitzfången och tidigare instrumentmakaren Daniel får av en händelse reparera en violin i lägrets träverkstad. Ett av de högre befälen slår vad med den fruktade lägerdoktorn om att Daniel kan bygga en violin lika fin som en Stradivarius. Lycka Daniel så vinner kommendanten en låda vin av doktorn, misslyckas Daniel tvingas han delta i doktorns medicinska experiment.

En kuslig dödsdans tar sin början, mellan krigets fasor och musikens ädla skönhet.

Tankar:

Àngels Angladas är inte den första som skrivit om nazisternas märkliga syn på musik i koncentrationslägren. Skillnaden är att hon vänder på perspektivet. Istället för att skriva om musikerna har hon tecknat ett lågmält och intensivt porträtt av violinmakaren Daniel som i Fiolen från Auschwitz uttrycker att hans dagar är som ett ansikte efter en olycka, nästan vackert på ena halvan, men bränt och ärrat till oigenkännlighet på den andra. Det står ganska snart klart att Daniel hämtar kraft, styrka och mod genom att få arbeta med att bygga fiolen, och därmed i tankarna kunna fly till tiden innan kriget, då när han träffat Eva och de planerade att gifta sig.

För mig som tidigare violinist är alla detaljer i Daniels fiolbyggande och hänvisningar till klassisk musik något av en fröjd att ta del av. Jag förnimmer känslan av att hålla fiolkroppen i händerna, hur ådringarna på träet passar ihop och hur träets urholkningar skapar en makalös klang. Däremot kan jag se svårigheter för icke-violinister att förstå konsten i hantverket, vilket självklart leder till att det inte går att ta del av Fiolen från Auschwitz på samma sätt.

Àngels Anglada bedriver en genomgående tes i Fiolen från Auschwitz - att konsten och musiken är så stark att den kan övervinna våld. Jag ställer mig tveksam till detta, men däremot är jag övertygad om att musik kan ingjuta hopp och mod vilket i sin tur kan leda till en ökad motståndskraft mot det våld som finns i närheten.

Fiolen från Auschwitz är en kortroman skriven med ett rakt och enkelt språk där kapitlen varvas med autentiska citat från nazisternas dokument genom ett brev till Himmler om de dödas guldtänder, riktlinjer för prygling och invetarieförteckningar från koncentrationslägen. Ànglada gör inte några utsvävningar utan fokuserar på det som händer och ger tydliga, balanserade och konsekventa personskildringar.

Fiolen från Auschwitz innehåller ett djup som gör att jag garanterat kommer att läsa om den. Jag har en känsla av att jag vid första läsningen skrapade på ytan och att det finns så mycket mer jag kan ta med mig från Àngel Angladas roman.

 Om författaren:

Maria Àngels Anglada, 1930-1999, är en av nittonhundratalets viktigaste katalanska författare. Hon tilldelades läsar- och kritikerpriset Premi Josep Pla 1978 och har skrivit flertalet romaner, noveller, essäer och poesi.

Andras recensioner:

Johannas Deckarhörna, Expressen och Norrköpings Tidningar.

Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

Läs mer

Recension: Brevbärarens sista möte

Betyg: 3/5 

(Goodreads: 3.0)

Titel: Brevbärarens sista möte

Författare: Dan Fränkel

Förlag: Vulkan

Antal sidor: 271 

Utgivningsår: 2016

Format: Häftad

Genre: Thriller

Recensionsexemplar: 
Ja. Tack till Dan Fränkel!

Baksidetext:

Brevbärarens sista möte är en thriller om agenter och kärlek i det kalla krigets skuggvärld. Handlingen, som utspelar sig i början av 70-talet, rör sig mellan Stockholms unga vänsterkretsar, Östberlin, det slutna Albanien och underrättelsetjänsterna i Stockholm, DDR och USA.

Boken bygger på ett verkligt fall, brevbäraren Bosse Janssons mystiska försvinnande 1976. Fallet har omtalats många gånger, bland annat i P1-dokumentären "Brevbäraren som försvann" från 2013. Bosse Jansson var aktiv i den marxist-leninistiska vänstern under sjuttiotalet och många tror att hans försvinnande har med politik att göra.

Författaren kände själv Jansson från den tiden och har gjort en del efterforskningar. Boken ska ses som en fantasi om vad som kan ha hänt men den är långt ifrån orimlig. Karaktären Robert Hansson är i stort sett byggd på vad som kommit fram om Bosse Jansson och hans liv och man kan säga att historien gör luckorna och frågetecknen begripliga.

Tankar:

I Brevbärarens sista möte får läsaren inte enbart följa Bosses politiska aktiviteter, utan även hans utveckling från att vara en udda och socialt obekväm person, till att bli förälskad och utmanas. Genom Fränkels personporträtt upplever jag att jag omgående kommer Bosse in på livet, både genom beskrivningar kring hans personlighet och tankar, och genom Fränkels beskrivning av hans utseende. Under läsningens gång känner jag med Bosse, hans utsatthet blir verklig och hans fumlighet när han ska köpa kondomer får mig att gapskratta av igenkänning.

Fränkel målar upp ett brett persongalleri med allt från arbetskamrater, till vänner inom politiken och tjänstemän inom underrättelsetjänsten i Sverige, USA och DDR. Detta gjorde mig till en början förvirrad, men Fränkel har gjort ett smart drag när han valt att hålla beskrivningarna ytliga, utöver Bosse, Belinda och Onkel Manfred. Däremot hade jag önskat en mer detaljerad beskrivning av Ewa. Hon försvinner bort i periferin, men känns högst relevant för berättelsen.

Innan jag började läsa Brevbärarens sista möte hade jag inget större grepp kring Albaniens utsatthet och påverkan från Ryssland under kalla kriget. Fränkel råder snabbt bot på det då den första tredjedelen av Brevbärarens sista möte är full av information om Albaniens historia, Östtyskland och den kommunistiska rörelsens framväxt i Sverige under 70-talet. Denna täta politiska information är viktig för berättelsens utveckling, men gör också att lästempot blir lite i det långsammaste laget och jag villar bort mig i terminiologin.

När jag kommit halvvägs i Brevbärarens sista möte minskar den politiska informationen och fokus läggs på Bosses relationer, hur han försöker navigera sig fram genom olika svårigheter och gång på gång hamnar i dumdristiga situationer. Lästempot ökar markant och tillslut vill jag inte lägga ifrån mig boken. Fränkels tempoväxling är mycket skickligt utförd och jag upplever andra delen som både spännande och lättläst. Men, det bästa i Brevbärarens sista möte, det är ändå i slutkapitlen där Fränkel når upp till en riktigt bra thrillernivå.

 Om författaren:

Dan Fränkel är född 1948 och har tidigare gett ut två böcker om ledarskap samt romanen Pytt i panna över ett avslutat sextiotal.

Andras recensioner:

Björn Öijer och Läsvärd eller inte?

Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

Läs mer

Recension: 3% - inget annat än uselt!

Betyg: 1/5 

Regi: Pedro Aguilera

Medverkande: João Miguel, Bianca Comparato, Michel Gomes

Produktionsland: Brasilien

Språk: Portugisiska

Produktionsår: 2016

Säsong: 1 (8 avsnitt)

Genre: Sci-Fi 

Nyligen släppte Netflix 3%, en brasiliansk Sci-Fi-serie i samma stuk som The Hunger Games och The Maze Runner. Normalt sett brukar jag undvika liknande serier, men av en slump började jag titta på den.

3% utspelar sig i en dystopisk slumstad där alla 20-åringar ska genomgå en serie avancerade fysiska och psykiska prov, Processen, där deras karaktär bedöms. Enligt beräkningar klarar tre procent av ungdomarna detta prov och är därmed värdiga att tillträde till en elitistisk och utopisk stad kallad Offshore. Motsättningar kring huruvida det är rätt eller fel att inte alla har tillträde leder till att en grupp rebeller börjar motarbeta Processen på alla sätt de kan.

Under Processen får tittaren bland annat följa processledaren Ezequiel (João Miguel), den känslofyllda huvudpersonen Michele Santana (Bianca Comparato), rullstolsburne Fernando Carvalho (Michel Gomes), deltagaren Rafael Moreira (Rodolfo Valente) och den ilskna street-smarta Joana Coelho (Vaneza Oliveira). 

3% är den första brasilianska TV-serie jag sett vilket troligen var anledningen till att jag fortsatte att titta på den trots att jag konstant satt och skruvade på mig och kollade på klockan. Tempot var långsamt, handlingen urusel med många obesvarade trådar och skådespeleriet var lika illa som mitt eget på gymnasiets estetiska program. 

Om jag skulle rekommendera någon att se den? 

Inte en chans!

Läs mer

Recension: Elva år i fångenskap - Michelle Knight

Betyg: 5/5 

(Goodreads: 4.12)

Titel: Elva år i fångenskap: kidnappad, inlåst och bortglömd

Författare: Michelle Knight

Förlag: NoNa

Antal sidor: 246 

Utgivningsår: 2015

Format: E-bok

Genre: Biografier

Baksidetext:

I nästan 11 år var Michelle Knight i Ariel Castros våld, inlåst i hans hus i Cleveland, Ohio. Michelle Knight är en av de tre kvinnor som hölls fången av Ariel Castro i hans hus i Cleveland och hon var hans första offer. Michelle lockades till Castros hem i augusti 2002. Hon var då 21 år. I april 2003 tog Castro sitt andra offer - den knappt 17-åriga Amanda Berry - och ett år senare kidnappade han Gina DeJesus, 14 år. 

Den 6 maj 2013 lyckades de tre kvinnorna rymma ur huset. Amanda Berry och Gina DeJesus återförenades snabbt med sina familjer, men Michelle Knight vägrade att träffa sin mamma. De fyra första månaderna i frihet bodde hon i ett boende som hon tilldelats av sociala myndigheter. Sen hon befriades har hon också avstått från att söka upp sin son, i dag 15 år, som adopterades bort av hennes familj under tiden hon var bortrövad. 

Berättelsen om de 3 911 dagar som Michelle Knight var inlåst i Ariel Castros hem är en skakande skildring, men historien om hennes liv före bortrövandet är också, minst sagt, gripande. Hennes uppväxt var långt ifrån idyllisk. Om den misshandel hon fick utstå i Castros hus har hon sagt: ”You cant break what is already broken, you can only make it stronger.”

Tankar:

Jag öppnade Elva år i fångenskap en ganska sen kväll. Tanken var att läsa tio-femton sidor. Det blev inte så. Knights historia var så skrämmande, så brutal och så rakt på sak att jag sträckläste boken med ett konstant stigande illamående. Det var inte möjligt att vara oberörd utan upplevde ilska, frustration och äckel. Jag undrade hur i h-vete ingen kunde hitta Michelle, Gina och Amanda, trots att de befann sig i ett hus ett par minuter från sina hem. Jag kan minst sagt säga att Elva år i fångenskap var en känslomässig tuff läsupplevelse och flera dagar efter att jag slagit igen bokpärmarna känner jag mig fortfarande smutsig.

Knight har tillsammans med spökskrivaren Michelle Buford skrivit en riktig bladvändare. Visserligen är den språkmässigt inte helt perfekt, men med tanke på att jag som läsare tidigt i boken får information om att Michelle gått om ett antal årskurser och inte blivit klar med sin grundskoleutbildning är språket passande och jag känner mig än närmare hennes tankar och sätt att prata. Dock slog det mig ganska snabbt att Michelles tankar, hur hon uttrycker sig och hur hon genomför konstanta förhandlingar med Castro, inte är på en ung tjejs nivå. Hon är någon helt annanstans. Dr Phil har uttryckt det som att Michelle under sin fågenskap instinktivt använde sig av samma förhandlingsstrategier som Homeland Security och FBI. Det innebär att Michelle blev tvingad att växa upp och använda hela sitt intellekt i en situation som var så horribel att det är svårt för mig som läsare att förstå hur hon ens kunde överleva.

Torts att Elva år i fångenskap är en skakande berättelse är det en fantastisk skildring av en ung kvinnas kamp och vilja att överleva. Michelle påvisar en enorm styrka, ett ofantligt mod och, någonstans i bakgrunden, en nyfikenhet på livet. Det som är än mer fantastiskt är att Michelle, efter att hon blivit fri, helhjärtat börjat ägna sig åt att hjälpa andra som utsatts för våld och övergrepp. På något sätt innebär det att Michell inte tagit på sig en offerstämpel, utan att hon istället medvetet har släppt hatet mot Castro och därmed tagit kommando över sitt eget liv.

Elva år i fångenskap är en fantastisk bok som jag rekommenderar alla som är psykiskt stabila att läsa. Den ger inte bara en intressant läsupplevelse, utan även insikter kring att det går att behålla sin styrka och tilltro till livet under extremt fruktansvärda situationer.

Andras recensioner:

Bibliophilia, Patricia Söderlund och Nillas krypin.

Boken finns bl.a. köpa på Bokus och Adlibris.

Läs mer

Utmaningar 2017

Jag har en grej för det här med läsutmaningar. I år har jag tänkt att delta i hela fyra stycken. För att göra det hela lite mer rimligt kommer vissa av dem att gå in i varandra vid flera tillfällen.

• Avsluta serien - en utmaning som jag skapade till mig själv för att äntligen börja läsa klart alla de där påbörjade bokserierna. I år är tanken att jag ska ge mig på Fjällbackaserien, Malin Fors-serien, Emma Sköld-serien och serien om Miss Peregrine.

• Damma av 2017 - en hyllvärmarutmaning som jag skapade innan #hyllvärmare2017 kom på tapeten. Jag väljer att behålla min utmaning. Tanken är att jag ska läsa minst 10 böcker som står och dammar i min bokhylla innan årets slut.

• Kaosutmaning 2017 - I år håller Sofies bokblogg i kaosutmaningen där deltagarna under 2017 ska pricka av minst 20 av 35 punkter på en lista. Varje punkt innebär en utläst bok enligt ett visst tema. 

• Kvinnliga nobelpristagare - En utmaning av Koko där deltagarna ska läsa en bok av varje kvinnlig nobelpristagare (fjorton stycken än så länge). Jag väljer dock att låta denna utmaning pågå fortlöpande och inte vara avslutande 2017.

Läs mer

Recension: Holst mindfulla komedi

Betyg: 3/5 

(Goodreads: 3.13)

Titel: Mindfulness för losers

Författare: Christoffer Holst

Förlag: Bokfabriken

Antal sidor: 283 

Utgivningsår: 2016

Format: E-bok

Genre: Skönlitteratur / Feelgood

Baksidetext:

Du kan ta tjejen ur Heta nätter, men du kan inte ta Heta nätter ur tjejen. 

Pamela Perssons liv är inte precis perfekt. Hon är 27 år och bor fortfarande hemma i källaren hos sina föräldrar i den jämtländska byn Solvik. Jobbet på frisörsalongen Hot Clip ger varken nog med pengar eller stimulans och alla människor i byn, inklusive hennes gamla tjejkompisar, ser ner på henne efter hennes medverkan i dokusåpan Heta nätter. 

När Pamelas största intresse i livet, den amerikanska skådisen Wade Crust, är på väg till Stockholm för en filminspelning ser Pamela sin stora chans. Hon måste fly från allt som är mörkt i Jämtlands skogar till allt som glimrar i storstaden. 

I Stockholm träffar Pamela den mopedåkande muskelbyggaren Sebbe och den nästan diplomerade mindfulnesscoachen Gloria. Samtidigt som det amerikanska stjärnbesöket närmar sig kryper allt hon lämnat i Solvik tätt inpå. Och frågan är vad Pamela egentligen letar efter? 

Tankar:

När jag läser Mindfulness för losers kan jag inte annat än att tycka om Pamela. Genom hela berättelsen hamnar hon i ovana situationer och gång på gång grusas hennes önskan om att följa vett och ettikett. Det är lite som att läsa om en trotsig tonåring som ännu inte lärt sig att passa in. Till en början var jag dock ganska tveksam till Holst gestaltning av Pamela och hennes hemby. Jag får associationer till ”lantis” och ”trashig” och har svårt att förstå poängen med denna grova generalisering. Längre in i Mindfulness för losers visar det sig dock att Holst driver minst lika mycket med Stockholmarna, deras uttal och manéer och vid flertalet tillfällen kan jag inte hålla mig från att gapskratta. Mindfulness för losers skulle göra sig mycket bra på filmduken. Den har de klassiska ”svenska komedier”-dragen i form av lågmäld ångest i kombination med dråpliga händelser och vassa kommentarer.

Trots att jag finner stor behållning av Pamela fastnar jag framförallt för ”nästan diplomerad mindfullnesscoach” Gloria. Genom Holst tillbakahållna berättelse kring henne läser jag en hel del mellan raderna och Gloria blir otroligt levande. Gång på gång försöker hon följa de senaste trenderna, äta rätt, stressa på rätt nivå, lyckas i karriären och se vacker ut. Allt på bekostnad av att välja bort kärleken. Jag nickar igenkännande och har ett gäng bekanta som skulle kunna vara henne. Och lite så tror jag att det är, vi har nog alla ett par Glorior i bekantskapskretsen och vi har nog alla en viss del av henne i oss.

Det är fantastiskt att Christoffer Holst i dagsläget gjort något så ovanligt som att skriva en avslutande berättelse där jag som läsare inte behöver gå och vänta i all oändlighet på att uppföljaren ska komma ut. Genom hans fräscha och moderna historia, rappa språk och komiska vinklar liknar den inget annat jag läst tidigare.

Kort och gott, vill du slappna av och skratta - läs Mindfulness för losers!

Andras recensioner:

Lottens bokblogg, Kulturkollo, Enligt O och Beas bokhylla.

Boken finns att köpa på bl.a. Bokus och Adlibris.

Läs mer

En märklig säsongsstart för Sherlock

Igår hade äntligen den nya Sherlock-säsongen premiär. Jag bänkade mig framför Netflix och höll andan. Skulle det vara lika konstigt som sista avsnittet på förra säsongen, eller skulle det hålla den tidigare klassen?

Minuterna tickade på. Förvirringen var stor. Jag hängde inte med i handlingen, upplevde en enorm rörighet och ett gäng lösa trådar. 

Efter en halvtimme stängde jag av. 

Idag ska jag ge det ett nytt försök och jag hoppas, hoppas att gårdagens märkliga känsla försvinner, för jag gillar Sherlock. Jag gillar den skarpt.

Läs mer

Beijer lyckas med dysterheten

Betyg: 4/5 
(Goodreads: 2.83) 

Titel: Allt som blir kvar

Författare: Sandra Beijer

Förlag: Natur & Kultur

Utgivningsår: 2016

Format: Ljudbok

Uppläsare: Sandra Beijer

Tid: 4h 27 min

Genre: Ungdom

Baksidetext:

Från dagen han klättrade in och sa hej var det något i huvudet som hoppade snett. Med en gång la sig ett lager över hornhinnan och jag blinkar alltid en extra gång innan skärpan fixeras. När det ännu var en påminnelse om att han väntade i min säng kunde jag stå ut. Men nu. Vad händer nu? Han är inte bara i ögonvrån, i periferin en millisekund när jag råkar missta någon annan för honom. Nej, han är snart framför mig, precis där, i varenda person som passerar.

Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten. Men hur långt kan man egentligen gå och vilka är Mirons verkliga motiv? Och när vet man om man mår bättre eller inte längre känner något alls? En mästerlig skildring av den vilsenhet som kan uppstå i gränslandet mellan ungdom och vuxenhet.

Tankar:

Beijers andra bok Allt som blir kvar skiljer sig en hel del från den tidigare utgivna Det handlar om dig. Boken är genomgående mörk och dyster accompanjerad med ett konstant alkoholrus, cigaretter och, till viss del, narkotika.

Jag har alltid en viss oro över att lyssna på en bok när författaren själv läst in den då kvaliteten på uppläsningen kan variera kraftigt. Det gjorde att jag blev mäkta förvånad över att Beijers sköra röst gjorde berättelsen och karaktärerna så pass levande att jag knappt ville sluta lyssna.

Beijer levererar allt jag förväntar mig av hennes berättelse och vid upprepade tillfällenassocierar jag Beijers berättarteknik och språkmässiga skicklighet med Karolina Ramqvist. Framförallt i beskrivningen av smärta, ångest och oro. 

Beijers författarskap är ett av de mest intressanta under de senaste åren. Om du inte har läst något av henne än - gör det! Du kommer inte att ångra dig. 

Fru Bibliofil har även recenserat:

Det handlar om dig


Boken finns bl.a. köpa på Bokus och Adlibris.

Läs mer